En Mil om Dagen - Fakta & fördjupningar: Sentrumsløpet i Oslo 2021

I slutet av detta inlägg kommer ett bildsvep från Oslo

Himlen var klarblå och sensommarsolen lyste lätt blek, men varm, över gatorna i Oslo. För nästan två år sedan hade jag anmält mig till det 40:e Sentrumsløpet, men som ni alla förstår blev det inget lopp år 2020. Istället blev det framflyttat hela tre gånger pga pandemin, och det slutliga datumet för genomförande blev nu den 28 augusti i år. På så vis blev det BÅDE det 40:e loppet OCH 40-års-jubileum. Lite coolt så... Och äntligen var det dags att få springa ett riktigt lopp!!!

Jag körde mot norska gränsen redan på fredagskvällen. Hade bokat övernattning i Strömstad för att sedan fortsätta över gränsen tidigt på lördag morgon. Hade vid flertalet tillfällen uppdaterat mig om inreserestriktionerna, och med mina dubbla doser covid19-vaccin skulle det inte vara några problem. Det var det inte heller. Gränspoliserna var så där hurtigt norskt glad-käcka, frågade hur jag mådde, kollade mitt digitala covid-certifikat och körkort - och sen var det bara att tuta å köra. Ingen kö var det vid gränsen heller. Perfekt!

Efter att ha parkerat i Oslo centrum gick jag och hämtade ut min nummerlapp och tröja. ALLA deltagare som hämtade sin nummerlapp var tvungna att uppvisa vaccinationsbevis, intyg på genomgången covidsjukdom senaste 6 månaderna eller visa upp ett negativt covidtest från de senaste timmarna. Det kändes bra med dessa restriktioner för att så gott som möjligt ha koll på att de som sprang inte hade någon smitta.

Klockan var runt lunch, och jag lämnade in min väska på hotellet. Bokade för övrigt rummet så fort jag kom över gränsen. Ville inte boka innan ifall det skulle bli problem med passering (vem vet, Gandalf skulle kanske stå där med sin stav och ropa "You Shall Not Pass!!!"). Fick ett kempefint superiorrum på Clarion Collection Hotel i centrala Oslo till ett riktigt bra pris. Efter en lättlunch flanerade jag en stund på stan. Gillar verkligen Oslo. Gemytligt och trevligt å lagom stort.

Min start skulle gå 17:12, så jag hann både gå vilse, se mig om på okänd och känd mark, ta en kopp kaffe och checka in på hotellet. Där förberedde jag löputrustningen och vilade en stund. Så bytte jag om och gick ner till startfållan på Karl Johans gate och kikade på stegräknaren som visade 16 752 steg. Det skulle bli några steg till på den mil som nu låg framför mig. Vi startade i små grupper med ca 15 minuters mellanrum, allt för att undvika trängsel. Mitt mål för dagen var att klara loppet på mindre än 60 minuter (jo, jag var lite kaxig efter mitt resultat i Digitala Midnattsloppet två veckor tidigare), men det skulle absolut inte vara hela världen om det skulle ta längre tid än så. Jag ville i alla fall inte ta ut mig lika mycket som senast...

Så gick startskottet på exakt utsatt tid. Min grupp (förväntad sluttid mellan 60-64 minuter) var bland de sista, och en massa duktiga löpare hade redan hunnit springa loppet. Dagen hade som sagt varit sommarvarm, men nu vid fem hade solen sjunkit och var inte lika intensiv. Den första biten av banan är en tuff grusbacke upp mot det kungliga slottet. Här var väl egentligen den enda gången då det kändes lite trångt, men jag gjorde så gott jag kunde för att hålla avstånd till de andra. Första kilometern kändes lugn, och blev även den långsammaste på 5:39, men ändå 20 sekunder snabbare än måltempot.

De inledande kilometerna innehåller mest uppför. Bara några få korta branta backar, för övrigt långa utdragna uppförslut. I Vigelandsparken, efter ca 4 km (22:05/5:31-tempo), blir det ett parti med några nedförsbackar. Mitt i en hyfsat lång nedförsbacke passerade jag 5 km på 27:22. Nu var det riktigt glest mellan löparna, och jag försökte hela tiden hitta en bra rygg att hålla, men sprang förbi de flesta. Lite fördelen med att springa sist i en grupp som man för dagen är lite snabbare än - man får helt enkelt passera fler än vad man blir passerad av. Det ger positiv energi!

När vi kom ut i Bygdøy allé visste jag sen förra gången jag sprang, att det skulle komma en nästan 500 meter lång uppförsbacke här. Den är ganska brant, och överraskade mig första gången jag sprang. I dag hade jag bestämt mig för att ta det lugnt i backen, för att inte fullständigt ta slut. Det var också här jag fick en bra rygg att gå på - hela vägen mot målet skulle det visa sig. Bra draghjälp uppför men började redan bli rätt seg. Klarade den sjätte kilometern på 5:27.

Framför mig hade jag nu en hel del nedför. Det var skönt i det läget. Alla vägar vi sprang på var avspärrade, och framför mig i den långa allén såg jag max 10 löpare. Kändes väldigt tryggt att springa ett lopp så. Den sjunde kilometern gick lite snabbare (5:18), men när jag sprang förbi Rådhuset på Rådhusplassen då var jag rejält trött (precis som 2015). Hade dock fortfarande ryggen framför mig, fast jag ska erkänna att jag var grymt nära att släppa allt där och börja gå istället. Den lilla backen upp mot Gamla Rådhuset höll än en gång på att ta knäcken på mig.

På något sätt lyckades jag intala mig själv att försöka "vila i löpsteget" resten av loppet. Ansträngningen var hög för tillfället och något behövde göras. På Kongens gate, utanför Militära Högskolan, slog jag av på takten och upplevde att andhämtningen blev lite, lite lättare. "Min rygg" var kanske 20-30 meter framför mig här, och några fler löpare såg jag inte framför mig på de breda stadsgatorna, så jag fortsatte låta benen rulla på. Åttonde och nionde kilometern snittades i 5:26-tempo. Det var ett bra tempo, precis på gränsen till att inte kollapsa.

Den sista kilometern snirklade sig fram i Oslos innerstad, och även den fick gå på sparlåga. Tack vare det lyckades jag kräma ur allt på de sista 150 meterna. Innan hade jag sakta men säkert lyckats ta in de ca 50 meterna på tjejen framför mig som hållit ett så bra tempo. När vi på målrakan kom upp jämsides med varann försökte jag peppa henne till att hänga på in över mållinjen. Hon berättade efteråt att hon försökte så gott hon kunde, men att kraften inte riktigt fanns där. Jag drog på i den sista nedförsbacken på Karl Johans gate och for över mållinjen på tiden 53:36. Sista kilometern gick under 5-tempo.

Med målet att klara av loppet under timman, så var jag väldigt förnöjd med den goda tidsmarginalen. Från att inte klarat av att springa en hel mil i ett svep i år, har jag med två veckors mellanrum lyckats med den bedriften två gånger. Digitala Midnattsloppets 52:07 är mitt årsbästa. I dag när jag skriver detta har jag endast kommit upp i lite drygt 30 mils löpträning i år. Innan Digitala Midnattsloppet hade jag sprungit mindre än 24 mil, så ni fattar. Det är inte så mycket om man vill prestera bra tider. I de här två loppen har pannbenet varit min bästa tillgång - något som är långtifrån någon självklarhet...

Till sist vill jag säga att det här var ett välarrangerat och trevligt lopp. I stort sett samma fina bana som förra gången, bra funktionärer och en entusiastisk publik. Så bra att jag överväger en anmälan till nästa år också. (Obs, jag är inte sponsrad.)

Stegen då? Jo, efter loppet var jag uppe i 26 170 steg och innan kvällen var slut hade jag samlat på mig mer än 35 000 steg. Oslo är fint "by night". 👀

LÄS MER: Sentrumsløpet 2015 (mitt personbästalopp)