Att sätta upp egna tidsmål för en viss distans i löpning, innan ett visst datum, kan skapa negativ stress och onödig press på en själv i ens jakt på detta. Det vet jag, för jag jagade länge målet att klara av en mil på mindre än 50 minuter en gång i tiden. Det tog mig nästan 4 år att nå det målet - men när jag lyckades berodde troligtvis framgången på att jag sedan några månader tidigare hade lagt om min träning, som då innehöll fler lugna pass...
Innan så gällde det att springa så snabbt som möjligt. Hela tiden! Det var min filosofi för att nå framgång. De sista månaderna innan jag bröt den magiska gränsen var jag mer strukturerad och löptränade med mindre press än tidigare. Ska på något sätt försöka ta med mig det tänket när jag nu återigen ska sätta upp ett tidsmål för milen. Målet den här gången blir att springa milen på mindre än 45 minuter, innan 2020 är slut! Jag har klarat den där "magiska gränsen" förut - en enda gång i mitt liv - och då försökte jag inte ens. Minns att det var ett vansinnigt jobbigt lopp där jag verkligen gav allt. Den här gången vill jag klara det utan att ta ut mig helt och hållet.
Först och främst vill jag klargöra för både mig själv och för er som läser det här, att det inte handlar om någon jakt! Den upplevelsen vill jag inte ha, och jag vill inte heller klassa det som ett misslyckande om jag inte klarar av att springa 10 km snabbare än 45 minuter under 2020. Målet finns där för min framtida träning - och uppstartsfasen och tänket har redan börjat. Att jag kunde springa en mil på 48:59, relativt lätt i Alingsås den 12 oktober i år, tar jag med mig som något positivt. Jag behöver "bara" kapa den tiden med 4 minuter så är jag i hamn. Haha, ja jag vet att det är en gigantisk skillnad att springa milen så mycket snabbare...
Hur ska det gå till då? Jo, jag tänker satsa så gott det går utan att överdriva. Styrketräningen blir bland det viktigaste utöver själva löpträningen. Bålen och höften måste bli starkare! Det funkar inte att springa fort om ryggen smärtar. Kroppsvikten måste ner en del också - vilket blir den största utmaningen. I löpträningen blir det nog en hel del tröskelpass. Senare i höst/vinter ska jag göra ett konditionstest för att få fram mitt VO2Max och mina aktuella puls- och laktatnivåer. Till nästa höst gör jag ett nytt test och stämmer av om någon förbättring skett. Framåt oktober gör jag ett försök att klara av milen under drömgränsen.
Har inte bestämt mig om var och när försöket ska göras. På ett lopp eller på egen hand? Ett kontrollmätt lopp är ju det säkraste. Varvetmilen erbjuder flacka banor och inte så mycket folk. Hässelbyloppet den 11 oktober har jag redan anmält mig till. Det är ett populärt lopp med många deltagare, på både gott och ont, men om inte annat kan man ta loppet som ett försök, eller som riktig kvalitetsträning. Det är inga större motlut på den banan i alla fall. Ett annat alternativ är att springa på bana. Den är kontrollmätt och där kan jag springa på egen hand. Kanske med hjälp av några harar... ;)
Upplägget, arbetsnamnet och hashtagen i sociala medier blir förutom #MySub45Challange även #NoOldManIsLimited - givetvis inspirerat av Eliud Kipchoges målsättning inför hans fantastiska lopp då han sprang 42,2 km under 2 timmar. Det var hans "månlandning", men mitt försök blir inte i jämförelse. "Min månlandning" sker den dagen jag gör milen snabbare än 40 minuter - fast då kan vi snacka om "Pluto-landning" snarare. Men omöjligt är det nog inte... Att ta sig till Pluto alltså! :D
