Dagen för Midnattsloppet hade till stora delar följt traditionerna tidigare år på plats i Stockholm. Tröjan hade jag i och för sig hämtat ut dagen innan, men annars var det sig ganska likt. När klockan var tolv på lördagen sågs vi för en lunch på stan. Den följdes upp av en sightseeingtur här i Skövde och stegen rullade snabbt in på mobilens stegräknare... Lite lagom trötta efter promenaden satte vi oss i solen och tog en kopp kaffe.
Dagen bjöd på varierande väder - från solsken, värme till kalla vindar och störtskurar. Det var osäkert hur vädret skulle bli till kvällen, men klockan nio skulle vi starta vårt digitala lopp i alla fall. Jag förstod att det skulle bli en riktig utmaning att klara av att springa en hel mil i ett svep. Senast jag gjorde det var den 31 oktober 2020, och jag hade inte många mil löpträning i benen sedan dess.
Min uppladdning hemma innan loppet bestod av vila och värme under ett stort tjockt täcke. Å så ett par kanelbullar och juice ett par timmar innan start. Jag var lite osäker på hur mycket kläder jag skulle ha på mig på loppet. Temperaturen låg runt 13-14 grader, och jag var lite småfrusen, så det blev dubbla kortärmade tröjor den här kvällen. Och kortbyxor...
På vägen till Arenan, där start och mål skulle ske, kikade jag snabbt in i Ica-butiken hemma och köpte med mig bananer och Kex-choklad till alla. Perfekt efter loppet, tänkte jag. Nere vid Arenan hade de andra redan samlats, och efter lite snack fixade vi till våra Midnattslopps-appar som både skulle ge oss pepp, underhållning och mäta tid och distans. Vi synkade starten och prick klockan 21:00 stack vi iväg - var och en i sitt tempo.
Anna var som förra året snabbast iväg. Hon rev tydligen av sin första kilometer på 4:30. Stefan låg under 5-tempo han också, och själv låg jag strax bakom honom och landade min första kilometer på 5:02. Jag var rätt överraskad av det höga tempot, för det kändes som om jag sprang i 5:45-tempo eller så. Jacob låg en bit bakom mig.
Banan vi sprang var ganska flack med bara lätta stigningar och utförs-lut. När jag hade lyckats klara av tre kilometer på 15:27 tänkte jag för första gången att "väggen" nog skulle slå till snart (ta slut, inte orka mer). Mitt mål från början hade varit att försöka springa sju kilometer i 6-tempo ungefär, och sen tillåta mig varva gång och jogg de sista tre... Då skulle jag ha en chans att komma under mitt näst-årsbästa 1.08:32 - och förmodligen nå mitt silvermål; under årsbästa 1.04:12. Men jag fortsatte att plocka kilometer efter kilometer i ett tempo strax över fem minuter - betydligt snabbare än vad jag vågat drömma om. Var nog inne i ett slags Runners High där och då...
Vid sju kilometer var jag rätt trött - men vansinnigt nöjd över att klarat mig ända hit i så bra tempo (5:12-tempo, 36:22). Försökte bibehålla farten, någon ökning var inte att tänka på i det här läget. Var inställd på att jag kanske skulle behöva gå en bit men pannbenet sa åt mig att åtminstone försöka jogga hela vägen in i mål. Det gjorde jag. Stefan som varit draghjälp åt mig fram till fyra kilometer hade fått draghjälp av mig därefter. Med ungefär 600 meter kvar hade han krafter kvar att öka, vilket jag absolut inte hade. Låg ca 10-15 meter efter honom hela vägen in till mål. Anna var överlägset först, Stefan tvåa och när min Midnattslopps-app sa att målgången var klar, då visades tiden 52:07! Trea i gänget... Jacob var fyra och hade precis som oss andra kämpat väl!
Det var en otrolig känsla för mig personligen att få detta styrkebesked med tanke på den lilla träning jag fått sedan jag blev sjuk den 7 november 2020 (23,8 tränings-mil, jämför samma period 2014-2015; 125 mil, dvs 7 nov-13 aug). Antal mil i år innan loppet var 23 (samma period förra året; 38,5 mil). Ja, 2020 och 2021 har inte varit några bra löpträningsår precis. Totalt fick jag ihop 58 mil förra året, så drygt 30 mil kvar att göra i år om jag ska komma upp i samma mängd. Jämför denna blygsamma års-mängd mot vad jag anser bör vara normalt för just mig; mellan 130-150 mil...
Jag kämpar fortfarande med mina problem. Orken och drivet finns inte där riktigt, yrseln är kvar, tröttheten, huvudvärken och problemen med nacken. Men jag ger mig inte än! Kör på med mitt träningsprogram som är upplagt för att klara milen under 60 minuter. Det har jag ju i och för sig gjort nu - men det är för tillfället ett bra program för mig att träna efter, så jag kör på de veckor som är kvar. Kanske lär jag mig något av detta för framtida träningsupplägg.
PS. Lördagens stegskörd landade på drygt 30 000 steg. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar