Att ta sig tillbaka till den form man en gång var i, är inte helt enkelt. Efter en vinter med sjukdom och lång återhämtningstid, gör det hela svårt - och jag är långtifrån helt frisk än. Hjärntrötthet, huvudvärk, yrsel och "allmän trötthet" är symtom jag fortfarande dras med, och besvären går i vågor. Ibland förändras symtomen timme för timme, ibland över dagar, men det har aldrig varit helt bra någon längre period sen jag blev sjuk den 7 november 2020. Bara mer eller mindre bra. Konditionen och uthålligheten är på riktigt låga nivåer just nu...
Jag gör ändå vad jag kan för att hålla igång. Har fått släppa tanken på att kunna träna som vanligt, men är glad att jag kan gå hyfsat långa promenader med hunden och löpträna lite ibland. Fast oftast är jag rejält utmattad efter en lång promenad. Löpträningen tar rejält på orken den med! Ett problem jag har är att jag tror mig kunna springa som förr, men det går ju inte. Håller jag mitt gamla träningstempo tar jag helt slut efter 2-3 kilometer. Den 31 oktober 2020 körde jag en mils löpträning på 52 minuter - det snittempot kanske jag klarar i en och en halv kilometer i dag.
 |
| Framtiden kan te sig som en bergvägg... |
En plan har jag dock för att ta mig tillbaka på ett eller annat sätt, fastän jag förstår att jag inte kan forcera fram något mot kroppens vilja. Men något kan jag göra... Just nu försöker jag komma upp i en mils sammanhängande löpning. Med nuvarande hälsostatus är det ett ganska tufft mål, och vägen dit blir inte helt enkel. Planen till en början är att köra milen i intervaller. Det betyder 500 meters löpning, följt av 500 meters promenad - och upprepa detta tills milen är nådd (ett måste med återhämtningen för tillfället). Har testat upplägget ett par gånger, senast i söndags då jag för första gången i år fick ihop en mils löpträning. Båda gångerna har jag tryck på rätt bra i femhundringarna. Under 5-tempo, och nån gång under 4-tempo till och med. Bra, men onödigt snabbt i det läge jag befinner mig i nu.
Tanken är väl annars att variera tempot i löpintervallerna så mycket som går. T ex kan jag bestämma mig för att köra ett pass där varje intervall går i behagliga 5:30-tempo (sub-tröskel), medan nästa löpträningspass kanske blir i lite snabbare 4:50-tempo (tröskel) eller ännu långsammare 6:00-7:00-tempo (lågpuls). Vissa pass kanske jag blandar dessa tempon mellan varje intervall. Till och med maxar med en 3:45:a nån enstaka gång... De pass som bara innehåller de långsammare tempointervallerna tror jag bäst kan utveckla mina chanser att lyckas springa en mil i ett svep (i det låga tempot då). Och för att nå dit tänker jag utöka löpintervallerna mer och mer. När det känns bekvämt med min 500 meter långa löpning åt gången, utökar jag till 550 eller 600 meter löpning, och drar samtidigt ner motsvarande på promenad/återhämning efter varje (så det blir totalt 1 km/set), och så vidare. Blandningen mellan bekväma och jobbiga intervaller tror jag kan öka på min uthållighet - fast det beror ju också på hur kroppen svarar och om mitt allmänna mående blir något bättre.
 |
| ...men jag andas optimism och ser en gryning i öster |
Så där tänkte jag i alla fall hålla på, utöka löpningen successivt (minska promenad-delen) tills jag orkar med att springa en hel mil. På samma sätt vill jag fortsätta med de snabbare intervallerna - fast där räknar jag med att få hålla på lääänge innan jag klarar av milen under 50 minuter (vilket jag klarade utan några större problem för några år sedan). Stödjer mig inte på någon vetenskap i detta, kör bara på vad som känns bäst för mig i detta jobbiga läge. Målet att greja milen under 45 minuter igen, drömmer jag fortfarande om. Det är ingen omöjlighet, och en dröm som jag inte släpper! Inte än...
På En Mil om Dagen kan du följa min resa. På den här sidan kommer det säkert en och annan uppdaterad fördjupning framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar