-Jaha, svarar jag lite frågande... Jag hade i det här läget precis sprungit en stund på löpbandet hos löpteknikspecialisten Fredrik Zillén i Solna. Ett par 3D-kameror hade filmat och granskat mina rörelser in i minsta detalj i programmet MotionMetrix. Allt sammanställdes och presenterades i en djungel av siffror, diagram och animerade figurer. Och så med dessa stjärnor som visas på bilden ovan... Jag såg ut som ett frågetecken och Fredriks jobb var att förklara allt för mig.
-Ja, men titta här, sa han och pekade på bilden. Antingen är du ju jättebra (fem stjärnor) eller så är du jättedålig (en stjärna). DET är antingen eller för dig - absolut ingen mellanmjölk! Vi garvade lite åt det hela, för det var tydligen inte jättevanligt att ett resultat ser ut så här.
Så visade han en film också...
Som ni ser är det ingen högklassig löpstil, men den är min i alla fall. ;) "Easy Strider" kallar MotionMetrix den, och beskrivs så här av Fredrik Zillén i hans blogg:
"Du ser den överallt. Lätt sittande löpning med landningar lite för långt framför kroppen. Bristande styrka/styvhet i kroppen gör det svårt att stå emot krafterna som uppstår, vilket ger lite mjukare knän och höfter vid landning - tänk gammal svampig stötdämpning på en bil. Den här gruppen är de som brukar vara mest känsliga för vilken typ av löparskor de har. En stil som varken funkar för någon vidare fart eller för att hålla skadorna borta."
Va!? Ska min löpstil verkligen jämföras med en bil som har en gammal svampig stötdämpning...??? Näe, det känns lite orättvist - men okej, jag fattar. Det här är kanske ett provocerande sätt att visualisera problemen med min löpstil, och motivera mig till en annan. Analysprogrammet vill putta löparen till stilen "Eco Sprinter" istället. En löpstil som sägs vara snabb och effektiv samt med en låg skaderisk. En löpstil som "riktiga löpare" har får man ana. Det låter ju verkligen toppen, och där vill väl de flesta av oss glada motionärer befinna oss.
Jag köper givetvis resonemanget där och då, och efter en genomgång av teknikjusteringar som ska förbättra mitt löpsteg, hoppar jag åter upp på löpbandet - och kamerorna börjar filma igen. "Upp med blicken", instruerar Fredrik, medan jag själv har fullt sjå med att fokusera på hur jag rör armarna.
Så kollar vi vad MotionMetrix säger den här gången. Jodå, det har visst blivit lite bättre... Men det måste det väl bli, tänker jag lite kritiskt, annars faller ju affärsidén för Fredrik. Kunderna ska ju inte bli sämre, men frågan är om jag har blivit bättre på riktigt? Vi fortsätter i alla fall med teknikjusteringarna, och det är inte världens enklaste sak att förstå vad han menar. Men Fredrik är pedagogisk och han lyckas faktiskt förklara både det ena och det andra, till och med så jag förstår. -Fram med höften lite, manar han. -Nääejeee, inte så mycket! -Ja, så ja - känner du skillnaden?
Jag tvekar... -Återgå till hur du sprang förut, säger han bestämt. -Å så tar du fram höften lite igen. -Såååjaaa, bra! Precis så! -Å så tillbaka. -Känner du skillnaden? Och plötsligt känner jag att den där lilla justeringen faktiskt gör skillnad. Växlar mellan min gamla och nya höftposition flera gånger och inser hur otroligt lite jag behöver justera för att uppleva en relativt stor förändring.
Så där håller vi på i nästan en timma, på och bredvid löpbandet. Det blir något av en aha-upplevelse, inte bara av de nya lärdomarna om löpteknik, utan också för att han ser vissa kroppsliga begränsningar som jag dras med. Som mina stela framsidor av låren, rörlighetsbegränsningar i höftböjaren, och vänsterarmen som inte riktigt är koordinerad med övriga kroppen (en skada efter en bilolycka i början av 80-talet). Sånt jag knappt tänkt på själv men som landar rätt när han säger det.
Sen blir det dags att köra ett slags "slutprov" på bandet igen. Jag spänner mig tydligen lite, omedvetet, men får ett bättre resultat än när jag kom dit. Naturligtvis... Hm, MotionMetrix är säkert "programmerad" så här för att kunden ska vara nöjd, tänker jag igen, men säger inget. Samtidigt tvekar jag. Det känns väl ändå lite bättre?
Resultatet efter slutprovet visade i och för sig att jag fortfarande är en Easy Strider, men att jag ändå har blivit bättre på ett par punkter. Resultaten mejlades över till mig, och en regnig dag ska jag nörda ner mig ordentligt i allt detta. Men mest spänd är jag ändå över hur det här ska te sig i praktiken på längre sikt. Fast så mycket kan jag säga - jag var mäkta förvånad över hur lätt det gick att snitta 4:38-tempo i fyra kilometer ett par dagar efter besöket hos Fredrik. Ben, bål och armar skulle kunna fortsätta ett bra tag till, det var konditionen som gjorde att jag var tvungen att återhämta mig ett par minuter innan jag åter kunde springa igen.
Annars är det armpendling, höftposition och kadens jag fokuserar på just nu. När höften hamnar rätt känns det nästan som om någon puttar mig framåt. Det blir en påtaglig skillnad. Jag drar inga stora växlar på detta än, för det behövs många pass innan man kan utvärdera om timman med Fredrik Zillén i Solna verkligen gav något. Jag återkommer i min ordinarie blogg, men det har onekligen börjat bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar