10-talet blev träningens decennium

Hej på er!

Vid årets slut brukar man ju se tillbaka på året som gått. Men förutom att blicka tillbaka på 2019 tänkte jag kommentera det gångna decenniet också.

10-talet blev förändringens decennium för min del. Det var då jag kom igång med all form av träning på allvar. Innan bestod min träning mest av promenader (inte illa det heller), men i december 2010 bestämde jag mig för att springa min första runda. Det blev ett par kilometer, vilket även blev startskottet för min "löparkarriär". I augusti 2011 satte jag igång med styrketräningen (efter att ha fått ett massivt ryggskott som höll på att äventyra min start i mitt första lopp, Midnattsloppet i Göteborg 2011). Orsaken till att jag började löpträna var flera, främst var det min övervikt och problemen med ryggen. Jag blev piggare och rasade ungefär 10 kilo i vikt tack vare all löpning. Styrketräningen skulle ta hand om ryggproblemen, men tyvärr har jag fortfarande kvar smärtan där, även om det till stora delar har blivit bättre. Önskar dock att ryggen vore ännu lite bättre, men det verkar tufft att komma tillrätta med den.

Styrketräningen motiverade mig inte lika mycket som löpningen. Löpningen blev roligare och roligare och sen var jag fast! Under 10-talet har jag genomfört 53 stycken lopp och helt gäng av träningspass på vägar och i skogar. Sedan jag fick min första pulsklocka (en 50-års present, hösten 2012) har jag registrerat 810 mil. Det totala snittempot legat på 6:04 per kilometer. Varje pass har snittats på 8,7 kilometer. Hela decenniets distans i klockan motsvarar på ett ungefär gångsträckan mellan Umeå i norra Sverige till Gibraltar i södra Spanien - tur och retur. Gissningsvis sprang jag minst 100 mil innan jag fick klockan - så lägg till vägen från Umeå till Göteborg också... Om vi säger att jag har sprungit 910 mil nu, så blir det väl till att fira 1.000 sprungna mil någon gång i augusti/september 2020. Vet att en del kompisar kommer ropa efter tårta då, eller? ;)

Ja, det finns många minnen från 10-talet. Alla Midnattsloppen, där de på Södermalm i Stockholm tillhör den absoluta höjdpunkten under varje år. Första gången jag orkade springa en mil, en halvmara, ett maraton, olika personbästa som slagits, motgångar och medgångar jag haft, är också minnen som etsat sig fast. Allt finns här i bloggen att läsa. Klicka på något av loppen jag sprungit (listan finns i kolumnen till höger). Där får du läsa om hur jag upplevde det, där och då. Men nu till 2019.

Mitt personbästalopp i Oslo 2015 var häftigt.
Start och mål var på Karl Johans gate.

2019 var ett mellanår - tror jag...

När man får perspektiv på det förflutna vet man hur bra eller dåligt det har varit. Än så länge är vi för nära 2019 för att riktigt inse hur bra eller dåligt det året var. Just nu känns det som lite mellanmjölk - varken bra eller dåligt alltså. Om ett par år kanske jag inser att det var ett toppår. Det beror liksom på hur framtiden blir.

Jämfört med 2018 var 2019 ett bra träningsår. Sprang 35 mil längre och var snabbare på lopp. Det flöt liksom på bättre. Det är nu under hösten som jag haft en svacka. Den största händelsen under året var Helsingborg Marathon. Att lyckas genomföra mitt första maraton var stort, och nu vill jag gärna göra fler i framtiden. Vi får väl se när "maraton-formen" infinner sig...

Året hade sina "up and downs". Jag var sjuk ett par gånger, å orkeslös ännu fler gånger. Jag gjorde jättebra träningspass emellanåt. Mina årsbästa på 5 och 10 kilometer grejade jag på träning (21:39 respektive 47:48). I ett par millopp var jag tillbaka under 50 minuter igen, vilket kändes väldigt bra. Hade aldrig sprungit det kuperade Kraftprovet i Trollhättan (11,6 km) förut, och i detta premiärlopp kom jag i mål 50 sekunder över timman. Det var jag riktigt nöjd med, för jag var inte i form och det var en ganska varm julidag.

I alla årets lopp hade jag en sak gemensamt - att springa med en skön ansträngning. Möjligtvis har jag maxat den sista kilometern eller så, men större delen av sträckan har varit ganska behaglig. Det har varit ett väldigt skönt sätt att genomföra lopp på, och så tänker jag fortsätta i framtiden. Maxa kan jag göra på träning - och i slutet på lopp då, som sagt.

Om framtiden...

...har jag redan skrivit en del. Du kan läsa om det HÄR eller HÄR. Sammanfattningsvis - jag kommer träna för att kunna springa milen på mindre än 45 minuter i år. Träningsupplägget är en "kravlös löpträning", vilket betyder att jag inte har något fast träningsprogram, utan springer så ofta jag kan, med den intensitet kroppen klarar av för stunden. Tänker mig en blandning av några få lugna distanspass, kortare maxpass (jättehög puls) lite oftare än i dag - men mestadels tröskelpass som innehåller den där behagliga och lite tuffare ansträngningen jag talade om från mina lopp. Just tröskelpassen kanske inte blir så långa till en början, fast det hoppas jag det kan bli ändring på... Max- och tröskelpass kan med fördel förläggas till backar.