Farväl 2018...

...och välkommen 2019.

I det här inlägget blir det en återblick på förra året. Mitt 2018 har varit ett år som gått upp och ner. Privat har det varit ett mycket omtumlande år, och på träningsfronten mest motigt och besvärligt. Hälsan har det mest varit skit med, och det finns fortfarande mycket att ta tag i för att få i ordning på sig själv på den fronten - men det är inte lätt, vill jag lova.

2018 började med yrsel. Jag mådde långtifrån bra och min gissning är att det var kristallsjuka, eller något som liknade det, som drabbade mig. Jag vet inte... Det tog lång tid innan jag ens klarade av att genomföra årets första löpträning. Resten av vintern och våren gick i sjukdomens och trötthetens tecken. Åkte på influensan i februari och var konstant trött hela första halvåret. Det var jobbigt värre. Mina tankar om att springa Stockholm Marathon på försommaren, de tankarna hade jag släppt redan i februari. Jag hade inte - och kunde helt enkelt inte - träna tillräckligt inför ett så långt lopp. Det var synd, för under hösten 2017 låg jag riktigt bra till med träningen.

Vintern var motig

Den varma sommaren gav väl inte heller de bästa förutsättningarna för hård träning. Jag brukar prestera riktigt dåligt i löpspåret när solen står högt och temperaturen samtidigt når över 20 grader. Skövde var en av Sveriges varmaste och soligaste platser den här sommaren (Mariestad 45 km bort blev varmast i Sverige den 8 augusti med sina 34,7 grader) - så träningen blev rejält lidande. Det märktes inte minst i de lopp jag sprang. På Midnattsloppet Stockholm gjorde jag min sämsta tid någonsin - men jag var ändå så otroligt nöjd med loppet. För första gången låg jag inte på gränsen till max utan sprang loppet avslappnat och skönt. Det var faktiskt en riktigt härlig känsla att slippa smärtan. Är nog en fullfjädrad motionär nu. ;)

Svettigt...

Det blev mest korta turer

Från Hornsgatan i Stockholm. På bilden är det kidsen som springer.

Under hösten har träningen gått bättre. Löpningen kör jag 2-3 gånger per vecka, och under en period var jag på gymmet en gång i veckan också. Nu sedan slutet av oktober har jag tappat i styrketräning tyvärr. Bara varit där ett par gånger sen dess - och det är på tok för lite. När jag sprang Lund runt gjorde jag årets hittills längsta löpning (nästan 28 km) och klarade halvmaran på 1.53 - och DET är jag riktigt nöjd med, speciellt med tanke på årets dåliga träning. Mina årsbästa för 2018 och olika distanser kan du se i högermarginalen på den här sidan.

VO2-Max gick upp under hösten. Nu har den backat till 50.

En bild från starten strax innan jag sprang Lund runt.

Hur träningen 2019 blir står skrivet i stjärnorna. Än mindre de lopp jag eventuellt kommer att delta i. Jag lägger inte några stora krav på mig själv, vare sig det gäller antal pass, distans, tempo eller prestationer i lopp. Jag kommer träna mot distans- och tidsmål såklart - det måste jag ha som en morot i träningen - men om och när jag uppfyller dem är inte så noga. Milen vill jag gärna klara under 50 minuter, och kanske sätter jag igång och tränar för att springa ett maraton. Bara fixa distansen utan några tidsmål. Det skulle betyda den längsta distansen jag sprungit någonsin i så fall. Har sneglat åt Helsingborgs Marathon efter ett tips om det loppet av en bekant (Jimmy). Som ni ser på bilden nedan såg han ju själv ut att njuta av det loppet förra året... ;)

Jimmy i vitt, i mitten  (507) från Helsingborg Marathon 2018
Bild: Helsingborg Marathon

FAKTA 2018:
Löpning - 945,13 km (snitt 6:07-tempo / 9,8 km/h), medelpuls 136 bpm.
Styrketräning - 17 stycken pass, 12 timmar 20 minuter.
Längdskidåkning - 11,06 km (snitt 6:40-tempo / 9,0 km/h), medelpuls 143 bpm.
Bloggen - Inlägg 2018 med flest visningar (klicka på denna länk).